Jag utgår ifrån att dom kvinnor som uppskattar gynekologiska undersökningar är lätt räknade. Då mindes jag det ändå som att det inte alltid gjorde ont eller var direkt obehagligt. En krönika i morgontidningen fick mig att undra om jag hade fel. Där skrev krönikören som den självklaraste sak i världen att det gör ont att ta cellprov. Jag gjorde det senast för några år sedan. Nästa gång det var dags hade jag tänkt passa på att få min spiral utplockad samtidigt. Jag vill varken strula runt och passa tider eller utsätta mig för en gynstol flera gånger än nödvändigt. Vad jag hade missat var att när man är över femtio blir man inte kallad till cellprovsundersökning mer än vart femte år. I förra veckan var det i alla fall dags. Jag hade tänkt att jag kanske skulle bli tvungen att åka in till lasarettet, men dom gjorde båda sakerna på mödrahälsovården här i Nybro. Mitt nästa bekymmer var att spiralen hade suttit några år på övertid. Jag läste en gång om en kvinna som den hade vuxit fast i. Nu berättade barnmorskan för mig att den spiral som någon av hennes kollegor hade plockat ut som hade suttit längst, hade suttit i 22 år! Hur ont det skulle ha gjort att sätta in den vet jag inte, för då fick jag bedövning innan. När hon tog ut den kändes det som om någon hade kört in ett glödgat svärd i mig, men det gick förstås betydligt snabbare än att få den på plats. Jag förstod att många oroar sig medan dom väntar på svar efter provtillfället, och tycker att det är jobbigt att svaret kan dröja ett par månader. Jag var bara otroligt lättad att alltihop var avklarat och spiralen utplockad. Cancer och andra handikappande eller dödliga sjukdomar oroar jag mig lika mycket för vare sig jag har testat mig för dom eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar