Städning är, som jag säkert har nämnt, inte en av mina starkaste grenar, men jag försöker i alla fall städa av det värsta varje helg. Detta sker på lördagar, men i lördags fick jag gäster innan jag hann så långt. Att det var ostädat när dom kom fick dom leva med, när dom inte aviserade sin ankomst mer än någon timme i förväg. Det var ändå ingenting jämfört med hur det såg ut såhär en vecka senare. När ungdomarna gick hem framåt morgonen i söndags var jag inte ett dugg sugen på städning, och på söndagsnatten jobbade jag övertid. När jag jobbar hinner jag inte så mycket mer än att sova, duscha och äta mellan arbetspassen. Det är tur att ingen har velat låna toaletten under veckan, och att jag själv inte har varit inne i badrummet med glasögonen på mig. Utan dom såg det inte så farligt ut, men när jag behöll dom på igår blev jag nästan rädd. Nu är i alla fall det värsta avskurat igen. Jag antar att det är lika bra att man vänjer sig tills man blir beroende av hemtjänst. Om jag har förstått saken rätt så städar dom bara varannan vecka. Det behöver knappast dröja tills man blir riktigt gammal heller. I en programserie om hemtjänsten fick man bland annat följa en kvinna i min ålder (om hon inte var ännu yngre). Hon hade fått MS, men tyckte väl som jag att det här med att duscha var någonting väldigt privat. Nu blev hon så utmattad av det att hon inte orkade någonting mera den dagen. När hon lät sig övertalas att ta emot hjälp med duschen, kunde hon spara sina egna krafter till någonting roligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar