Man borde uppenbarligen ha en hel stab med läkare, för att få veta hur man mår och hur man borde leva. Dom gissar ju mest, och två stycken kan gissa väldigt olika. ”Säker kan man inte vara förrän vid obduktionen” som en kirurg sa till mig en gång. Då är det så dags. En kvinnlig läkare på vårdcentralen hävdade att jag skulle dö inom tio år, om vi inte började medicinera min relativt höga vilopuls. Alla läkare jag har träffat sedan dess säger att allt under hundra är normalt, så nu har jag bestämt mig för att medicinering inte är nödvändig. Jag läste om högt blodtryck på nätet att det berodde på patientens inställning om man skulle medicinera det eller inte. Hade jag haft Internet när dom upptäckte hur högt mitt var hade jag aldrig börjat med pillren. Jag tror biverkningarna överträffar nyttan. Nu törs jag inte sluta efter alla år. Mitt dåliga kolesterol har bara blivit värre och värre enligt husläkaren. Förra gången jag var på företagshälsan sa sköterskan att det låg i överkant, men läkaren var nöjd. Vid senaste besöket var det jättebra, så nu hoppas jag bara att min husläkare håller med om det. Det enda råd jag minns säkert att jag har fått när min övervikt har varit på tapeten är att inte äta för nära sänggåendet. På lappen man får med kostråd vid nattarbete står det istället att man ska äta en stadig frukost innan man går och lägger sig efter nattpasset. Då hängde det ändå ihop med att risken för övervikt ökar vid nattarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar