Almanacka.

Jag är mycket för att göra och handla saker och ting för säkerhets skull. Jag köper hellre en extra, som jag får slänga, än att jag står utan ett eller annat. Av förbrukningsvaror har jag alltid en extra hemma att ta till så fort den aktuella förpackningen är slut. Har jag någon gång missat att köpa hem den där reserven är därför paniken total. Nu har jag lyckats lura in min frissa i samma tänk. Varje gång jag har varit där har jag alltid bokat en ny tid sex veckor senare. Nu har vi dessutom börjat boka in en tid efter tolv veckor, så att jag har dom två närmaste tiderna bokade just för säkerhets skull. Här hemma skriver jag in allt i min väggkalender, för att kunna slappna av och förlita mig på den. I veckan uppstod problemet att det är ett nytt år om tolv veckor. Jag hade för mig at jag hade köpt nya almanackor, men det var uppenbarligen ett helt år sedan. Åren går bara fortare ju äldre man blir. Nu är i alla fall almanacka för 2019 inköpt, och förutom den där klipptiden har jag skrivit in födelsedagarna för mina närmaste. Bland annat brorsonen och hans sambo, som båda fyller trettio. Åtminstone flickebarnet har haft ångest för det i så pass många år att jag nästan for illa själv av att skriva in det. För övrigt inser jag naturligtvis att dom flesta har kalendrar och annat i dator och telefon numera, men jag vill ha mina på väggen. Där kan jag lätt kasta ett öga för att hålla koll både på dagens datum och vad som förväntas av mig framöver.