Jag har alltid använt hörselskydd, så även efter fyrtio år av industrijobb påstås min hörsel vara helt okej. När jag ändå missuppfattar vad folk säger på jobbet, brukar jag skylla dels på den stökiga omgivningen, och dels på just det faktum att jag har hörselkåpor på mig. I natt blev det nästan lite komiskt när en flicka frågade efter Petra. Jag pekade åt rätt håll, men tösen kom tillbaka och sa att ”där var ju bara Petra". Hon hade nämligen sagt Bea. Allt med e och a låter ungefär likadant i fabriksslamret. Eva också, så många gånger tror jag att folk ropar på mig när det gäller någon annan. Bea är syster till flickan som frågade efter henne. Jag har väldigt svårt att komma på rätt namn på folk, så när det gäller någon av dom här båda brukar jag helt enkelt säga ”din syster”. Jag känner att vi kunde ha löst problemet i natt genom att dom själva hade sagt likadant om varandra. Den yngre av systrarna har två små barn, så under arbetstid får jag lära mig sånger som den nedan. Eftersom det är femtio år sedan jag var liten själv och jag inte har några egna barn, ser jag det som allmänbildning att få höra vad ungarna lyssnar på numera. Det kanske räknas som merit för att få jobb bland barn, om man blir arbetslös? Problemet med just den här trudelutten är annars att den fastnar direkt. Jag kommer förmodligen gå omkring och gnola på den hela helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar