Sedan jag köpte ny datorstol i början av augusti har jag väntat på att få upp den gamla på vinden. Hissen går inte upp dit, och den var för tung och otymplig för att jag skulle ge mig på att försöka bära den uppför trapporna ensam. Jag orkade inte be någon komma hit enbart för det. Speciellt social är jag uppenbarligen inte numera, för här har inte varit en människa dom senaste två månaderna. Det närmaste jag kom var ett besök som stoppades av en nackspärr. Dom pratade om att komma hit vid ett senare tillfälle, men jag har inte hört något mer. Stolen har stått här i vägen, eftersom utrymme är en ständig bristvara hemma hos mig. Två månader stod den så. Medan jag gick här och tänkte på hur enkelt det hade varit att få upp den på vinden om hissen hade fortsatt upp dit, slog det mig till slut att det gör den i uppgången bredvid. Stolen hade hjul, så jag behövde inte bära den så mycket som en meter. Det var bara att dra ut den till hissen, åka ner i källaren och rulla bort till nästa hiss, upp till vindsvåningen och rulla den över vinden till mitt förråd. Jag har lite blandade känslor såhär i efterhand. Jag är lättad att slippa stolen i lägenheten och att det gick så smidigt. Samtidigt stör det mig att det tog mig flera veckor att komma på den enkla lösningen på problemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar