onsdag 3 oktober 2018

Att se fram emot.

Ingen anställd är speciellt intresserad av att jobba mellan jul och nyår, men min arbetsgivare vill väldigt gärna ha oss på plats även då. Vi försöker lägga ut arbetstidsförkortning under dom dagarna/nätterna. Ifjol bröts det som jag trodde var ett ingånget avtal, och vi blev tvungna att jobba i alla fall. I år skulle vi få besked i oktober, och nu har det kommit upp en lapp om att ledigheten gick igenom. Det är bara att hålla tummarna för att dom inte ändrar sig igen. Mina kollegor ha lärt mig att det enklaste sättet att spara information i dom smarta telefonernas tidevarv är att helt enkelt fotografera av den. Problemet för mig som är darrhänt är att det är svårt att få till en skarp bild. Jag brukar lösa det genom att be någon som är stadigare på handen att hjälpa mig. En parentes i sammanhanget är att jag gärna vill hålla kamera eller telefon med båda händerna när jag plåtar, för att det ska bli stadigare. Eftersom min vänsterhand är den som skakar mest har jag insett att jag oftast kan hålla mer stilla om jag bara använder en hand, det vill säga den högra. Jag älskar för övrigt att markera kommande ledigheter i almanackan, för att ha något att se fram emot. När jag kom hem till den visade det sig att jag redan hade gjort ett streck mellan jul och nyår. Jag tyckte väl att det var lika bra att ta ut glädjen i förskott. Det värsta som kan hända är att man har varit glad i onödan. Nu är jag i alla fall ledig dom sista elva nätterna på det här året. Nyårsdagen inser alla (utom möjligen min arbetsgivare) att ingen vill jobba, så då var det omöjligt att få ledigt, fast jag lade in om det redan på semesterlappen i våras.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar