Om någon trodde att man lär av sina misstag, har ni aldrig jobbat på Nybros största golvfabrik. Redan igår kväll var silona fyllda med fuktskadat material igen när vi kom. Vi fick ägna dom första timmarna åt att slänga klossarna i containers istället för att tillverka golv av dom. I morse hittade jag en före detta arbetskamrat utanför Kvantum. Åtminstone var det likt henne, men jag vågade ingenting säga förrän hon tittade upp, så jag blev säker. Det har hänt förr att jag har tagit fel på person, och det blir så dålig stämning, som brorsonen skulle ha sagt. Eftersom vi träffades utomhus var det för kallt för någon längre pratstund, men hon hann i alla fall rädda min dag. I vår ålder är det den efterlängtade pensionen som avhandlas, och hon undrade om det var 55 jag var. Vem hade trott att man någonsin skulle ta 55 som en komplimang? Min enda fråga efter dagens shoppingrunda på Kvantum är om det har funnits skivad blodpudding länge, fast jag har missat det. Den innovationen borde någon få Nobelpriset för. Det finns inget livsmedel som är så svårt att skära jämna skivor av, och när dom är olika tjocka blir det snudd på omöjligt att tillaga. Det säger väl en del om mina matlagningskunskaper att jag knappt kan steka blodpudding, men framöver lär det gå betydligt bättre än tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar