Läppbalsam.

Jag är som många andra beroende av lypsyl, men till skillnad från dom flesta förvarar jag mitt i ryggsäcken när jag jobbar. Det innebär att jag måste gå boret till skåpet där den står, varje gång jag vill smörja läpparna. I och med att vi har fått nya arbetskläder har jag så gott om fickor att det kändes som överkurs att inte ha det med mig. Efter att ha provat i en vecka förstår jag varför jag inte har lypsylet i byxfickan. Det var ju det där med mitt dåliga minne. Jag skulle i så fall behöva en ny rutin, som gör att jag kommer ihåg att plocka ur det innan jag stoppar byxorna i tvättmaskinen. Det såg visserligen ut precis som innan, när jag hade tvättat det, men tanken på tvätt- och sköljmedel gjorde att jag inte ville använda det mera. Det blir väl lite dyrt om jag ska köpa ett nytt lypsyl varje vecka. Ett gammalt skämt är för övrigt att lypsyl klassas som mordvapen. När någon ska kyssa en god natt halkar han av, slår huvudet i sänggaveln och dör. På min favoritsida för information Wikipedia läser jag att ” Lypsyl är ett varumärke för läppbalsam som i Sverige distribueras och marknadsförs av Conaxess Trade Sweden AB. I folkmun används ofta ordet Lypsyl för alla sorters läppbalsam/läppcerat. Lypsyl är ett av världens vanligaste läppcerat och finns i flera utföranden för olika typer av läppar.” Det var väl ungefär så jag använde ordet i hela det här inlägget.