Resa är inte min grej, men det finns en hel del att se på hemmaplan också. Madesjö hembygdsmuseum hade jag till exempel inte besökt på ett par år, så jag tyckte det kunde vara dags igen. Särskilt som ett par år visade sig vara fem, när jag kollade upp det. Det största problemet för mig, när jag lämnar mitt vanliga revir, är att jag helt saknar lokalsinne. Försöker jag hitta någonstans själv eller ta en annan väg, irrar jag bort mig. Vid dagens tur var det i alla fall så vist ordnat så jag kunde följa skyltarna om museum dit och till centrum tills jag kände igen mig på hemvägen. Däremot var det låst när jag kom fram, fast det borde vara öppet. Jag beslöt att titta in i vägkyrkan och hos hantverkarna i kyrkstallarna, innan jag gjorde ett nytt försök. Det visade sig att damerna på museet hade hört när jag tog i dörren, så dom var snabbt ute och vinkade mig tillbaka. Det finns ett James Bond-museum i närheten, men jag har knappast sett så många Bond-filmer att jag skulle känna igen någonting där. Annat var det på hembygdsmuseet. Där dök det till och med upp saker som jag hade glömt från min barndom. Som pappas slipsten och mamma som spände en handduk mellan benen på en upp och nedvänd pall, när hon gjorde saft. Skulle jag bli senil är nog ett besök där att rekommendera för att trigga mitt minne. Museet är inrymt i dom gamla kyrkstallarna. Kortet är taget medan dom fortfarande användes till det dom byggdes för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar