Nysvenskan.

Jag har vid flera tillfällen sett folk som har skrivit "en" istället för "man". För mig, som kommer från Öland, känns det dialektalt. På Öland säger bönderna definitivt "det får en se". När jag hade sett tre olika personer uttrycka sig likadant, kände jag mig tvungen att googla. Det visade sig att det inte alls hade med dialekt att göra. Istället hängde det ihop med att det könsneutrala pronomenet hen tog sig in i senaste utgåvan av SAOL. Jag läste på Alla korsords webbsida: "I skuggan av den debatten har en annan förändring bland svenskans pronomen vuxit sig starkare de senaste åren. Bland framför allt yngre och genusmedvetna språkbrukare har nämligen en lanserats som ersättare för det generiska pronomenet man i riksspråket. Det finns en del som talar emot att en ska få lika starkt fäste på kort tid som hen. Där hen fyllde en tydlig språklig lucka ivras en som pronomen snarare uteslutande med genuspolitiska motiv. Försvårande är också att man som pronomen är ett av svenskans vanligaste ord och dessutom redan har en som objektsform (”Man måste veta vad som driver en”). Det kräver alltså mer för språkbrukarna att sortera ut den nya användningen och hitta ett språkligt flyt. Men särskilt nytt är det trendiga bruket egentligen inte. Jag skrev riksspråket tidigare av en anledning, eftersom denna användning redan finns dialektalt på sina ställen i södra och västra Sverige. Fotbollsintresserade kommer kanske ihåg Värmlandsbördige Ralf Edström och hans ”en gör så gôtt en kan”. Det som är svårt att ersätta med en är emellertid när man används i en vag subjektbetydelse (”man har infört en ny användning av det generiska pronomenet”). Å andra sidan kanske det eliminerar det ofta onödigt vaga jag-ersättande man som till exempel kung Carl Gustaf har använt konsekvent genom åren."