Artonde september.

Så sent som i förra veckan sa jag till en arbetskamrat att jag undviker folk som har småbarn, eftersom dom alltid behöver barnvakt. Den artonde september 1980 var jag barnvakt åt tjejen på bilden. Min kompis var ihop med hennes pappa, och jag antar att dom båda var iväg på någonting. Dom sov hur som helst över hos mig när dom kom tillbaka. Någon stor pedagog har jag aldrig varit, eftersom jag inte har egna barn, men jag minns att hon fick diska. Det var bara att skrubba av prylarna själv som hastigast, så dom blev rena. Sedan kunde hon hålla på och blaska bäst hon ville.

Två år senare var jag fortfarande ung nog att orka med både jobb och nöjen utan speciellt mycket sömn. På fredagskvällen hade jag varit på Sandra dansrestaurang. Jag hade sovit mellan tre och sex, och den artonde jobbade jag övertid mellan sju och tolv på förmiddagen. Jag sov fyra timmar på eftermiddagen, och på kvällen var kompisen och jag i Hyttan i Alsterbro och dansade.

För tretton år sedan röstade jag i kyrkovalet för första och hittills enda gången. Det hängde nog mest ihop med att en före detta arbetskamrat fanns med på någon av listorna. Jag var lite förvånad över aktiviteten i röstlokalen. Röstar man till riksdagen framåt kvällen finns där inte en människa, men här var det full fart. Då brukar ändå kyrkovalet kallas det bortglömda valet.

Dom senaste åren har det mesta i mina anteckningar handlat om jobbet. Den artonde september 2011 hade jag klarat av den sista schemalagda övertidssöndagen för den gången. Man får vara glad så länge det bara blir en i taget. 2016 jobbade jag också fast detta datum inföll en söndag. Då började vi arbetsveckorna med ett långpass på söndagen.