På jobbet hänger inte alltid språkförbistringen ihop med att någon av oss talar dålig svenska. Själv är jag född i Sverige och har bott här i hela mitt liv, men jag pratar så fort och slarvigt att det kan vara svårt att förstå mig i alla fall. Dom gånger någon svarar på det dom tyckte sig höra, kan det bli lite festligt. Som i morse när jag som hastigast mötte en kollega som jobbar i källaren. ”Hur är läget en trappa ner?” frågade jag, och fick svaret ”Ja, nu trappar vi ner.”
Nog börjar kvällarna bli skummare, men när det ikväll blev så mörkt så gatlysena tändes redan klockan sex undrade jag ändå som rumpnissarna ”Voffer då då?” När jag tittade ut var det stormen Knud som hade nått Paradiset. Ja, mitt bostadsområde alltså. Regnet öste ner och träden låg nästan längs marken i blåsten. Det ljusnade en stund igen, men då hade jag redan hunnit tända mina smålampor. Nu börjar det dessutom skymma för att det är kväller på riktigt. Perfekt för mig att han kom en fredag, så jag slipper ge mig ut i ovädret och gå till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar