Idag är det sex år sedan min arbetskamrat Carina gick bort i cancer. Henne minns jag aldrig att jag såg på några sociala medier. När en god vän till mig dog för ett par år sedan tog hans son bort pappans Facebookprofil. Innan han gjorde det meddelade han där vad som hade hänt. Jag föreställde mig att han raderade alla andra konton också, men så kollade jag igenom dom jag följer på Instagram en kväll. Där fanns pappans bilder och profil kvar. Jag följer honom fortfarande, även om det inte lär bli fler bilder där. Det absolut sorgligaste var att det sista kortet var upplagt bara tio dagar innan han gick bort. Det var en selfie tagen i trädgården, och bildtexten löd ”Härlig sommar”. När jag surfade vidare insåg jag att hans Twitter också fanns kvar. Jag, som inte har egna barn som kan städa efter mig, kanske blir kvar på nätet i all evighet. Jag har ett på tok för vanligt namn för att det ska vara lönt att googla. Försöker man istället med Hambomazurka, som är mitt alias på nätet, känner jag åtminstone i ett bildsök igen många av korten som mina. När jag googlade länkar hittade jag en som jag inte ens kom ihåg själv. Jag hade tydligen länkat min nya blogg till Bloggportalen, så där kommer dom första raderna upp på vartenda blogginlägg jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar