Vackert.

” He was my north, my south, my east and west,
my working week and my sunday rest.
My noon, my midnight, my talk, my song.
I thought that love would last forever. I was wrong.”

Så löd den vackra dikt jag hittade bland mina minnen på Facebook. Jag tror jag hade läst den i en dödsannons. Den var så fin att jag ville ha kvar den bland dom andra dikterna jag har sparade i datorn. Jag kopierade in den i ett dokument och stängde av stavningskontrollen. Eftersom jag har den inställd på svenska, tyckte den annars att vartenda ord var fel. Inte förrän jag skulle spara den i rätt mapp insåg jag att jag hade gjort det redan den gången för sju år sedan. Det var ingenting jag kom ihåg såhär långt efteråt, och jag sitter inte och läser igenom mina dikter speciellt ofta numera. Man orkar väl inte vara romantiker hela livet.