Om jag inte ska träffa någon vänder jag inte på dygnet i helgerna. Ska jag sitta här själv känns det mindre ensamt att göra det nattetid än på dagarna. Ska jag iväg någonstans på morgonen eller förmiddagen kan det rentav hända att jag drar dygnet ännu mer åt vad som är fel håll för dom flesta. Så var tanken inför morgondagens lasarettsbesök, men det gick inte riktigt enligt planen. Jag sov hela dagen igår, men när jag hade plockat i ordning här mådde jag så dåligt att jag fick lägga mig en stund till. En och en halv timme sov jag. När jag hade ätit somnade jag två och en halv timme till. Jag tänkte lägga mig längre framåt förmiddagen idag, men nu börjar det bli för sent. Jag får stanna uppe så länge jag orkar, och försöka ta mig ur sängen sent i natt eller tidigt imorgon bitti istället. I morse behövde jag få tag i någon med anledning av en kallelse jag fick igår till cellprovtagning. Jag har en spiral som jag skulle vilja att dom plockade ut samtidigt. Dom skulle ringa tillbaka fem över elva. Ska man behöva ta ledigt en hel förmiddag om man behöver ha tag i dom? Det märkligaste var ändå att hon ringde exakt fem över, fast det var flera timmar efter mitt samtal. Jag cyklade bort till maskinaffären, eftersom framlyset på min cykel inte fungerade längre. Dom hade nya, men killen som var bäst på cyklar var ledig, och den killen som var där gick precis på lunch. Kvar fanns en äldre man som egentligen hade gått i pension, om jag förstod saken rätt. Han fick dit lampan, men fick den inte att lysa. Vi ropade dit killen från butiken, men till slut var det en anslutande kund som löste problemet. Han hade visst jobbat som servicetekniker. Tre karlar fick jag på knä innan lunch. Jag som inte ens brukar lyckas med en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar