Jag tänker mig att en politiker borde kunna förklara så att man förstår det här med politik bättre, men sist jag gav mig på att diskutera något sånt blev resultatet det rent motsatta. En arbetskamrat är vänsterpartist, och att alls ge sig in i någon djupare diskussion efter att ha jobbat hela natten var väl lite överkurs. Jag tyckte det lät skumt att 55 personer hade dött på jobbet förra året, fast vi hade en arbetarregering. Man vill ju gärna tro att dom ser till oss utsatta arbetare. Under skiftbytet förklarade kollegan för mig att man inte alls kan bestämma en massa bara för att man regerar. Jag som trodde det var hela vitsen med att alla vill vinna valet. Jag tänker ibland att det måste gräma dessa politikerproffs att min röst är precis lika mycket värd som deras. Landstingsstyrelsens ordförande i Kalmar är den politiker som fascinerar mig mest. Han har verkligen kommit sig upp, för på åttiotalet jobbade vi på Nordchoklad samtidigt. Då var det vita skyddskläder som gällde och inte kostym och slips. Det jag har svårast att glömma när jag ser honom nu är att han på den tiden kallades Katten. Det fullständiga namnet lär ha varit Kattaknullaren, även om jag inte har någon som helst aning om hur han hade fått det. Fackföreningen delade för övrigt ut godispåsar till sina medlemmar i natt. På varje påse satt en etikett med en uppmaning att inte glömma att rösta på söndag. ”Röstar du får du godis” kändes som ett lite barnsligt upplägg. Småsnålt också, eftersom jag minns tidigare tillfällen när dom har delat ut riktiga goodiebags. Nu berättade jag för kontaktombudet som delade ut påsarna att jag röstade andra dagen det var möjligt. Som väl var frågade hon aldrig vem/vilka jag hade röstat på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar