Barnslig smak.

Jag har ganska barnslig smak när det gäller mat och annat som går att äta eller dricka. Jag äter hellre korv med bröd än en fin köttbit upplagd med snygga tillbehör. Just den biten är förstås bra för ekonomin, eftersom det förstnämnda oftast är betydligt billigare. Så äter jag helst i min ensamhet hemma i köket, där ingen ser hur jag slabbar, så serveringsavgiften sparar jag också in. En bit mörk choklad, som tanter i min ålder brukar hävda att dom nöjer sig med, vore säkert nyttigare än skumgodis, kola och nötkräm, som jag föredrar. Jag brukar läsa matsedlarna i tidningen ibland, och få tesen om min barnsliga smak bevisad. Skolmaten ser oftast betydligt godare ut än den som serveras till äldre. I gårdagens tidning blev jag däremot lite betänksam. Två dagar fick barnen ”vad köket erbjuder”. Det får dom väl i och för sig varje dag, men att det var ospecificerat tolkade jag som att man serverar rester. På onsdag vet jag inte vilket som var värst. Att soppa, som jag trodde var en förrätt, är det enda som serveras, eller att den hette Gudfaderns ostsoppa. Vilket jäkla namn! Dom två sista dagarna i nästa vecka var det mest bristen på sovel som förundrade mig. Till blodpudding skulle jag vilja ha korv eller bacon, men här får ungarna potatisbullar till. Blodpudding och potatis låter som en sämre blandning än kaffe utan sprit, som min salig far skulle ha skämtat. På fredag serveras dom där potatisbullarna tillsammans med morotsbullar. Jag anar ett samarbete, för dom äldre får också ostsoppa på onsdag, men i deras meny har man utelämnat Gudfadern. Dom kan dessutom välja potatisgratäng med skinka istället. Till potatisbullarna eller morotsbullarna får dom bacon. Övriga rätter i nästa vecka är till exempel köttfärsgryta, apelsinfisk och kycklinggratäng. Det kanske inte är så tokigt att bli gammal i alla fall.