Pappas båt.

En forskare av något slag hävdade att man är gift för att ha någon att spegla sig i. Syns man inte så finns man inte typ. Jag använder min blogg likadant. Den har dessutom mer än en läsare, även om den inte intresserar några mängder av människor. Det vore väl annars drömmen, för mig som helst inte vill lämna hemmet, med en blogg som man kunde leva på. Å andra sidan verkar dom som har såna få ta mycket skit, och det får jag nog av utanför Internet. Någon enstaka gång kommenterar någon för mig helt okänd människa, så jag förstår att bloggen har nått utanför min vänkrets. Jag undrade lite skämtsamt om tidningsbudet ringde på dörren mitt i natten, när hen hade paket med sig, och fick omedelbart svar av någon som jobbade med det. En flicka hade hittat sin mormor på bild hos mig och en medarbetare på Telia svarade på ett inlägg om deras tjänster. Igår hade en man kommenterat ett inlägg från 2015. Han hade köpt den sista fiskebåten min pappa hade när han levde. Så hade han sökt på Kronan (båtens namn) Bläsinge (hemmahamnen när pappa ägde den) och hittat min blogg. Han skrev vi, så jag utgår från att han inte var ensam. Dom hade köpt båten i december, och skulle snart börja med strömmingsfiske. Jag tycker det var jättekul att han tog sig tid att kommentera, så jag fick veta det här. Speciellt som båten hade hamnat i Hälsingland, där min bror bor. Kortet är taget år 2000 i Kårehamn, och det är min far som står bredvid Kronan.