Jag förundras över människor som inte trivs med att vara ensamma. Dom som älskar andra människor, ju fler desto bättre. Jag begriper mig inte ens på folk. För mig är livet som allra bäst när jag inte har några tider att passa, kan sova på vilka tider jag vill och äta vad och när jag vill, utan att bry mig om vad någon annan tycker. Jag minns fortfarande att exakt det var den utlösande faktorn, som fick mig att bryta upp från min sambo för fyrtio år sedan. Vi var iväg på varsitt håll en söndag, och det störde mig att jag inte kunde vara borta hur länge jag ville, utan att stå till svars för honom. På den tiden fanns inga mobiltelefoner, så man kunde hålla kontakten den vägen. När jag väl kom hem hade han fortfarande inte kommit, och då retade det mig ännu mer att jag hade lämnat mitt sällskap tidigare än nödvändigt. När jag skaffade dator vid millennieskiftet tog jag eremiten som mailadress. Den har jag kvar än idag. Inte förrän helt nyligen upptäckte jag ordet anakoret, som tydligen kunde ha fungerat lika bra. I ett korsord fick jag som lösning att en anakoret trivdes bäst ensam. Jag blev nyfiken och googlade, och mycket riktigt var det ett annat ord för eremit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar