I morse klockan 06:45 lämnade jag det som har varit min arbetsplats dom senaste 29 åren för sista gången. Min morgontidning skrev om en kille på en annan avdelning som också slutade i dagarna. Han ville inte bli kallad pensionär, fast han var fem år äldre än jag. Själv har jag ingenting alls emot den titeln, även om jag formellt sett bara är uppsagd på grund av arbetsbrist och arbetslös. Det var åtminstone vad jag trodde, tills min chef under natten uppvaktade mig med blommor och paket från företaget. Jag vet att vi har sagt till andra som har fått sluta att av arbetsgivaren får dom bara en spark i arslet, så jag antar att det här var någon typ av pensionsgåva. Jag hade ingen större förhoppning om att den som hade köpt presenten skulle ha samma smak som jag, men i paketet låg glasen på bilden. Jag tycker dom var hur snygga som helst. Däremot fick jag först googla för att få veta att det är tumblerglas, och sedan för att ta reda på vad man använder dom till. Jag förstod att man dricker alkohol ur dom, så en nyttoprodukt är det alldeles tydligt. Om jag nu vågar dricka sprit ur så fina glas. Jag som är fumlig och tapphänt redan när jag är nykter. Fortsatt googling gav vid handen att tumblerglas är dom absolut viktigaste och mest användbara, och att det enda man egentligen inte kan servera i dom är vin och champagne. Märkligt att jag aldrig ens hade hört ordet förut. Tårta har jag också blivit lovad, men den tar vi på söndag. Då jobbar dom tidigare kollegorna på nattskiftet mertid, och jag har lovat att komma in och fika med dom. I morse fick jag först kramar av vänner på skiftet som skulle jobba förmiddag. Jag jobbade med dom några år när nattskiftet låg nere. Ute på parkeringen träffade jag en flicka från en annan avdelning, så jag var inte hemma förrän vid halv åtta, fast jag slutade kvart i sju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar