Jag vill helst se så naturlig ut som möjligt, även om stålgrått hår är i naturligaste laget. Därför tonar jag det varje gång frissan har klippt fram det grå, och alltid i samma färg. Att den ser naturlig ut på mig ansåg jag bevisat, den gången vi medelålders kvinnor pratade med en kille på jobbet om våra olika nyanser på hårtoning. Han frågade när jag skulle börja färga håret. Då hade jag redan hållit på i flera år. När toningen jag använder inte fanns på Kvantum sist jag skulle köpa mer, gick jag hem till datorn och loggade in i en webbutik där jag har köpt den tidigare. När jag varken hittade den där eller någon annanstans blev jag orolig på allvar. När man på Kvantum fyllde upp hyllorna med andra förpackningar, antog jag att den hade utgått helt. Med hjälp av en anställd klurade jag ut att den till höger i bild var av samma märke, samma typ av toning och att båda hade ordet hasselnöt någonstans i namnet. Det ska ändå bli onödigt spännande att se om resultatet blir ungefär detsamma. Jag glömmer aldrig den flicka på en salong som blev helt förskräckt när mitt hår blev knallrött av någonting som skulle ha blivit brunt. Min mamma var rödhårig, så man får väl tro att jag har ärvt något av hennes pigment. Framöver ska jag förhoppningsvis inte behöva visa mig bland folk på några veckor, om det skulle bli för anskrämligt. Jag sa till flickan på Kvantum, att kommer jag inte och handlar på tre veckor, så vet hon varför. Jag hade för övrigt i vanlig ordning onödigt bråttom, när jag köpte den nya. Några dagar senare gick den vanliga plötsligt att beställa på nätet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar