Det är fjorton år sedan en av mina arbetskamrater gick bort, men jag tänker fortfarande på honom varje gång jag känner av ryggen. Det jag hörde efteråt var nämligen att han hade fått ont i ryggen vid midsommar och dog på hösten. Jag, som alltid målar fan på väggen, tänker att folk kommer att säga om mig att jag fick ont i ryggen vid jul och dog på våren eller att jag fick ont i ryggen på våren och dog vid midsommar. Vissa hörsägner sitter kvar ända sedan jag var barn. Som den någon berättade om ett gäng flickor som hade gjort ”anden i glaset”. En av flickorna hade fått beskedet att hon skulle gå ut i hallen. När dom andra kom efter låg hon död där ute. Det är över fyrtio år sedan jag fick den berättad för mig, men jag tycker fortfarande att det är obehagligt att vistas i just hallen. Numera kan jag ändå trösta mig själv med att jag bevisligen kommer att dö inom några årtionden oavsett var jag befinner mig. Filmscener kan också sitta kvar i mitt undermedvetna precis hur länge som helst. Som den scen när ett par män pressar ner en tredje med huvudet före i en fläkttrumma. Jag minns inte ens i vilken film det var, men exakt hur otäck scenen var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar