Jag har en jättesnygg plafond i taket i hallen. Det är två problem med den. Dels att den sitter ända uppe vid taket och jag är grymt höjdrädd. Jag får öppna en garderobsdörr att hålla mig i för att inte trilla ner från stolen, när jag sträcker upp armarna. Sedan är det det där med hur man får loss skärmen, så man kommer åt att byta glödlampan. Dom knäppena sitter så hårt att jag knappt får loss dom, och lyckas jag så naggar jag lite på skärmen i processen. Lagen om alltings jävlighet säger förstås att just den glödlampan är den som går sönder oftast här hemma. Vår vaktmästare hävdar dessutom att det oftast beror på armaturen, så egentligen borde jag väl köpa en ny lampa till hallen. Nu tycker jag alltså att den jag har är väldigt snygg. Dessutom är jag lite för snål för att köpa sånt som jag redan har, bara för att få nytt. Den enda fördelen med att glödlampan går ofta är att skärmen blir rengjord. Den fungerar nämligen som flugfångare också, och när den lyser syns det extra väl att det ligger döda flugor där uppe. Resten av mina taklampor köpte jag på en fabriksförsäljning för tjugofem år sedan. Den där hallampan lägger man knappast märke till, eftersom den sitter så högt. Innan jag möblerade om i sovrummet hände det att någon som låg på min säng såg den, men nu ser man inte ut i hallen från sängen längre. Dom som belamrar min säng är alltså släktingar när vi är många. Jag har så dåligt med viloplatser att det brukar ligga folk där också. Jag lyckades inte ta något vettigt kort på den lampan jag har, så det fick bli ett på en annan som jag tyckte var snygg. Med tanke på att den kostade ett par tusen lär jag inte köpa en sån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar