Tolfte mars.

Cykeln på bilden fyller nio år idag. Den ser allt som oftast ut som på kortet, eftersom jag inte har någon bil. Därför var det något av en katastrof när min cykel blev stulen i källaren till vårt hus i februari 2010. Åtminstone tror jag att det är vad som måste ha hänt. Hade jag bara glömt den någonstans borde den väl ha dykt upp igen förr eller senare. Att polisanmäla stölden var enkelt på Internet. Att få polisen intresserad var svårare. Dom avskrev alltihop direkt, fast det bör ha varit ett högst begränsat antal personer som hade nyckel till källaren. Jag hade sparat ett gammalt cykelskrälle för att inte stå helt utan i en nödsituation, men rolig var den inte. Så den tolfte mars traskade jag ner till cykelaffären för att inhandla ett nytt fordon. Min första tanke var att köpa billigast möjliga, eftersom man inte visste hur länge man fick ha den ifred. Sedan slog det mig att jag hade en ganska klar bild av hurdan cykel jag ville ha. Då vet man ju inte om just en sån är bland dom dyrare. Det första jag såg när jag kom in i cykelaffären var exakt en sån cykel som jag hade tänkt mig. Den var nersatt med ett par tusen. Jag hade sån otrolig tur att kampanjen precis skulle börja. Det var den första cykeln dom hade skruvat ihop, och reklambroschyren skulle inte komma ut förrän veckan därpå. Enligt mitt sätt att se sparade jag alltså tvåtusen spänn. När jag gick runt och kollade efteråt insåg jag att jag hade sparat betydligt mer på att inte vara märkesnörd. Min nya cykel rullade nästan av sig själv hem. Det var knappt jag hade hjärta att lämna den i källaren, men jag antog att det hade varit knöligt att ha den med sig i sängen.