torsdag 21 mars 2019

Spänning i tillvaron.

Sånt som är jobbigt och/eller tråkigt försöker jag få gjort direkt, för att slippa ha det hängande över mig. Att byta trasiga glödlampor är en typisk sån grej, speciellt om det gäller någon av lamporna som sitter ända uppe vid taket. Det gäller framför allt lamporna i hallen och badrummet. Eftersom det är dom två jag tänder och släcker oftast är det också dom glödlamporna som slits hårdast. I dom andra rummen minns jag inte att jag någonsin har behövt byta lampor i takarmaturerna. Igår var jag på väg till jobbet när glödlampan small i badrummet. Jag misstänkte att ett glödlampsbyte inte skulle godkännas som anledning till för sen ankomst, så det fick vänta till i morse. Jag tog mig upp- och nerför min lilla trappstege flera gånger, utan att göra en Magdalena Ribbing. Hon slog ihjäl sig när hon ramlade ner från sin. På första försöket hade jag ställt stegen rakt under lampan, och rakt uppåt kan jag inte titta ens om jag står stadigt på golvet. På andra försöket kickade min fumlighet in, och jag tappade den nya glödlampan i golvet. Jag tror inte den typen av glödlampa säljs längre, så det kändes lite onödigt att slå sönder den. Å andra sidan hade jag sån tur så själva glaset höll. Att få hela badrummet fullt av glassplitter hade definitivt varit värre. Nu klättrade jag ner och hämtade glödlampan och upp igen och kollade så att den verkligen inte fungerade längre. Glödtråden hade däremot inte klarat fallet. Det händer å andra sidan att dom går sönder redan under transporten från butiken och hem hit. Så klättrade jag upp en sista gång och skruvade i en fungerande glödlampa och skruvade tillbaka lampglaset. Inte undra på att jag inte tyckte det var lönt att försöka hinna med bytet innan jag gick till jobbet igår. I badrummet räcker man ändå strömbrytaren när man står på stegen. Hade det hänt i hallen hade jag fått klättra en extra vända för att kolla om glödlampan jag hade tappat fungerade eller inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar