Alla som är lättväckta torde vara avundsjuka på mig. Jag sover som allra bäst på förmiddagen, när min klockradio har gått igång. Den skräller i örat på mig, och gör allt vad den kan för att få upp mig ur sängen. Jag blundar och njuter, och när jag njuter somnar jag. Det kanske är tur att ingen vill ligga med mig längre. Idag hann det hända mycket redan innan jag steg upp, som jag inte märkte något av. Brevbäraren hade varit både tidig och envis. Mitt brevinkast klarar inga tjockare brev. Det som kom idag var definitivt på gränsen, men postis hade lyckats pressa in det. Förmodligen med milt våld. På telefonen hade jag ett missat samtal. Den gillar jag inte att bli väckt av, så jag var glad att jag hade kommit ihåg att stänga av signalen. En sökning gav vid handen att samtalet kom från utgivaren av min morgontidning. Hade dom velat någonting viktigt utgår jag från att dom hade lämnat ett meddelande. Alternativt kunde dom maila. Det gör jag om jag vill dom någonting. Dom står inte så högt i kurs hos mig, eftersom jag tycker att dom ägnar sig mer åt veckotidningsartiklar än nyheter. I måndags störde jag mig till och med på sportbilagan, som jag inte ens läser i vanliga fall. Jag förstod av tidningens förstasida att damerna hade vunnit sin match i fotbolls-VM, och ville veta resultatet. Hade det varit karlar som hade spelat världsmästerskap hade det varit självklart att det referatet fanns på sportens första sida. Nu var det istället en helsida om Kalmar FF:s träningar. Damerna fick en halv sida inne i bilagan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar