Snarkskenan.

Snarkskenan lever farligt i och med att jag är så fumlig. Rätt som det är flyger den ur händerna på mig. Eftersom jag stoppar in den i munnen i badrummet, har det hänt att den har landat bakom tvättmaskinen. Alla vet väl att det främsta användningsområdet för ett långt skohorn är att peta fram saker som har hamnat där? Jag är osäker på om det går att slå sönder skenan, men hittills har den hållit. Ett tillbehör är en liten gummibit. Den ska man bita i när man har tagit ut skenan, i hopp om att käkarna ska återgå till rätt plats. Jag tvivlar på att dom någonsin återvänder till ursprungsläget, för jag kan inte bita av någonting med framtänderna längre. Den där gummibiten försvann hur som helst i veckan. Jag fick göra som med allting annat som är puts väck, och försöka backa bandet. Den låg inte kvar i skåpet där jag förvarar skenan på dagarna. Jag var dessutom helt säker på att jag hade sett den bredvid skenan på tvättmaskinen i badrummet. På samma plats hade jag placerat en strumpa, som det var hål i. Mitt sista hopp var att gummibiten hade följt med när jag kastade strumpan i soppåsen. Jag såg den inte fast jag lyfte på strumpan, men jag var tillräckligt desperat för att rota igenom resten av soppåsen. Där låg mitt lilla tuggverktyg.