Sladdvindan på min gamla (jag minns inte ens i hur många år jag har haft den) dammsugare gav upp andan. Maskinen fungerade förstås lika bra ändå, men det är onekligen praktiskt att kunna köra in sladden i den. Jag försökte hitta ett sätt att skruva isär dammsugaren för att se vad som hade hänt, men den verkade snudd på pressad i ett stycke. Istället kikade jag in så gott det gick genom den lilla öppningen till sladdvindan. Inte var det mycket jag såg, fast jag använde ficklampa, och inte gick det att nå in och försöka pilla igång den. Jag gav upp och samlade ihop sladden i en tom hushållsrulle. När jag fick tillbaka dammsugaren efter senaste utlåningen till särbon, var sladden plötsligt inkörd på sin plats. Jag brydde mig inte så mycket om hur han hade burit sig åt, utan var bara glad att han hade fixat den. Några veckor senare drog jag ut sladden för långt igen. När jag dessutom insåg att maskinen hade slutat suga, sparade jag felsökningen tills mannen i mitt liv dök upp. Själva sugandet verkar han ha fått igång med någon typ av handpåläggning. Om sladdvindan sa han att han hade suttit och dragit lite lätt i sladden, tills han fick vindan att dra igen. Jag hade aldrig trott att någonting sånt kunde hjälpa, men efter att ha följt rekommendationen en stund försvann sladden in på sin rätta plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar