Blogg 19/9 2021.

 Huruvida bussen man åker med numera har framdörren öppen eller inte beror, om jag har förstått saken rätt, på vem som kör den. När vi åkte fram och tillbaka till lasarettet i fredags var den stängd båda vägarna. En man som skulle stiga på fick problem, eftersom han gick med näsan i sin telefon. När han lyfte blicken för att stiga ombord, insåg han att dörren han hade gått fram till var stängd. När jag kom till mottagningen på sjukhuset blev det ännu värre, för där var dörren låst. Man fick ringa på en klocka för att bli insläppt. Inte undra på att jag gick fel sist jag var där. På den mottagningen jag hamnade på då var det fritt fram att komma och gå som man ville. Resultatet av fredagens besök blev att jag får vara utan snarkskenan i tre veckor till. Med facit i hand kunde tandläkaren ha sparat ett par hundra åt mig genom att säga fem veckor redan från början. Särbon och jag hade tänkt käka lunch medan vi väntade på bussen som skulle ta oss hem igen, men det höll på att skita sig helt. Den stora restaurangen släpper enbart in sjukhusets personal under pandemin och i bistron var allting slut. Som tur var fick jag ögonen på någonting, som visade sig bli varsin riktigt god måltid, när det blev tillagat.