Att jag skulle bli tvungen att lära mig det här med moderna parkeringsautomater utanför länssjukhuset i onsdags, hade jag förstått. Min första tanke när maskinen frågade efter registreringsnumret, var att jag skulle få traska tillbaka till den parkerade bilen och kolla det. Sedan slog det mig att det stod på nyckeln som jag hade i fickan. Att knappa in det krävde en viss teknik, eftersom det satt en glasskiva framför knapparna. När det hade lyckats hade jag önskat mig alternativ för hur länge jag ville parkera. Istället var frågan hur mycket jag ville betala. När jag tryckte på en summa fick jag veta hur länge jag kunde lämna bilen för den. Väntrummet hos specialisttandvården såg inte riktigt bekant ut. Det hängde ihop med att jag satt och väntade vid fel mottagning. Det var tydligen ett så pass vanligt misstag, att sköterskan var van vid att traska dit och hämta sina patienter. Hon gjorde så även med mig. Snarkskenan behövde skickas på lagning. Medan den är iväg ska vi se om mina tänder rättar till sig igen, eller om jag har fått ett permanent underbett av den. Om jag i så fall inte får använda den mera, vete sjutton vad vi ska göra åt mina andningsuppehåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar