Vinhållare.

Jag tog cykeln till jobbet i torsdags kväll, och insåg direkt att jag hade glömt att jag skulle kolla upp baklyset på den. Det tändes när jag tryckte på knappen, men när jag hoppade av cykeln hade det slocknat igen. Det kändes lite osäkert att inte veta om det lyste bakåt eller inte. Den lampan ser man ju inte själv. Jag tänkte börja med standardlösningen att byta batterier. Det händer att det hjälper i prylar där det inte alls känns som om det vore felet. Vid Statoil träffade jag en arbetskamrat, som snarare trodde att batteriet satt löst och hoppade ur vid första bästa ojämnhet i vägen. När jag öppnade satt verkligen det ena batteriet lite på sned. Återstår att se nästa gång jag ska ut och cykla i mörker om jag fick dit det riktigt nu, eller det krävs ytterligare åtgärder. På Statoil var jag för övrigt för att hämta ett paket som innehöll killen på bilden. Han dök upp i en annons på nätet, och ibland fungerar reklam även på mig. Jag mår visserligen alltid bra när jag dricker vin, men den här snubben var så skön att han borde ge en extra dimension åt festandet. I fredags morse låg dimman så tjock att jag inte var säker på om det fortfarande var mörkt eller bara dimmigt när jag cyklade hem. När jag cyklade till Kvantum idag var det ljust, men så fuktig luft att håret var dyblött när jag kom fram. När jag kommer direkt från jobbet grämer sånt mig inte lika mycket som när jag precis har stigit ur duschen. Å andra sidan har jag tidigare jobbat ihop med båda dom bekanta jag träffade, så dom är vana att se mig ostylad.