Jag vet inte om det beror på att jag har en pensionärslur, men i min telefon finns det både trygghetsknapp och en speciell post för ICE (In Case of Emergency). Att jag aldrig har brytt mig om att sätta mig in i hur trygghetsknappen fungerar, kommer jag förmodligen att ångra den dagen jag behöver den. Däremot fattar jag att det kan vara bra att veta vem man ska kontakta, om jag till exempel blir påkörd, när jag är ute och cyklar utan hjälm. Jag upptäckte i lördags att jag hade glömt att fylla i dom uppgifterna igen efter återställningen av telefonen. Eftersom bror och svägerska var här då, passade jag på att kolla så det var rätt nummer jag tänkte lägga in. Han har tre olika mobilnummer och hon två, så det finns lite att välja på. På jobbet var det också tal om att uppdatera kontaktuppgifterna. Det var så länge sedan jag fyllde i dom, att jag faktiskt inte har en aning om vad jag skrev. Det vore till exempel lite trist om dom har mitt gamla hemnummer, när jag inte har den fasta telefonen kvar. Det har däremot min bror, och det slog mig till slut att det kanske vore vettigast att skriva det numret i rutan för närmast anhörig. Dör jag på jobbet lär jag ju göra det nattetid, och då ligger väl dom flesta och sover. Jag antar att det finns fler än jag som stänger av mobiltelefonen då. Min nuvarande produktionsledare har börjat planera för plussamtal, och då kan vi passa på att kolla upp mina kontaktuppgifter under det. Det förutsätter att det är mer klipp i henne än i vår förra chef. Han lovade mig och tjejen jag startade upp nattskiftet ihop med, samtal för nästan tre år sedan, men det blev aldrig av innan han slutade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar