Någon glipa mellan låren har jag inte haft i modern tid. Det och att jag går mycket innebär att mina byxor slits mest just där. Dom jag har använt dom senaste månaderna på jobbet såg ut såhär i förra veckan. Det var alltså enbart trådarna som höll ihop dom, och jag väntade hela veckan på att det skulle bli ett stort hål. Eller två då, för båda sidorna var ungefär lika nötta. Sista natten hade jag ett par byxor i reserv med mig, för att slippa gå med rumpan bar, om dom gamla gav upp andan helt. Dom där trådarna var tydligen av god kvalitet, för byxorna klarade den natten också. Nu åker dom i soporna, och jag har letat fram ett par andra gamla byxor att ta till jobbet. Dom invigs redan ikväll, eftersom jag är anställd på ett företag där man hellre lägger pengarna på övertid än på personal, material och maskiner. Jag var erbjuden att börja klockan åtta, men jag tyckte halv elva var illa nog. Byxorna är från en tid när jag vägde ännu mer än jag gör nu, så dom är sköna att sitta i. När jag står och går uppför dom sig ungefär som en tidigare kollega sa att arbetsbyxorna skulle göra. Man skulle ta en storlek större, så att dom hängde på höften. Jag får tänka på det, om dom nu ska tvinga på oss arbetskläder. Dom byxor jag har därifrån sedan tidigare blir rena tortyrinstrumenten, om man försöker sitta i dom. Med lite tur har det lika mycket med storleken att göra, som med att dom är hårda och obekväma i största allmänhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar