En av mina före detta arbetskamrater springer jag på med ojämna mellanrum. Ibland på stan, men oftast på eller utanför Kvantum. Idag fick vi en pratstund vid mjölkkylen. Där föll jag offer för utstuderad marknadsföring. Under hela samtalet kände jag en ljuvlig doft av nygräddade wienerbröd. Dom ligger vanligtvis under lock, men nu hade man ställt fram dom öppet, och förutom doften frestade man med extrapris. Jag, som envisas med att handla när jag är hungrig, fast jag vet att man inte ska, föll förstås både för dom och vitlöksbaguetterna som låg bredvid. Med mitt andra fredagsmys gick det sämre. Jag köpte räkor, och till dom vill jag ha majonnäs. Den smaken har för övrigt förändrats med åren. I tonåren brukade jag och dåvarande pojkvännen besöka en servering i Färjestaden. Där beställde jag alltid en räkmacka utan majonnäs. Nu när det istället känns som ett måste, uppstår vid såna här impulsköp problemet med att jag aldrig minns om jag har majonnäs hemma eller inte. Köper jag en tub står det minst en till i kylen när jag kommer hem. Avstår jag har jag ingen alls. Det är lite oklart om jag gjorde en felchansning idag, eller jag glömde att leta upp den hyllan. Jag köpte i alla fall ingen majonnäs, och det fanns ingen här hemma, så några räkor blir det inte ikväll. Det värsta jag vet är när människor blir besvikna, och allra värst är det när det är jag själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar