Hönsalottas.

Hönsalottas luffarmuseum har jag länge varit sugen på att besöka. Problemet är att det ligger i Boda glasbruk. Att cykla ett par mil dit och lika långt hem igen kändes som lite överkurs. Det går inga bussar, och när jag kom dit idag förstod jag varför. Det kändes verkligen som om man hamnade mitt ute i skogen. Jag har visserligen inga egna barn, men mina syskonbarn ser det som sin plikt att ta hand om sin gamla faster. Idag var det brorsdottern och hennes sambo som skjutsade mig till Boda. Enbart luffarmuseet var värt en utflykt. Förutom all luffarkonst och glas fanns det ett helt rum fullt med väckarklockor och ett med figurer som spelade dragspel. 700 klockor och 1100 figuriner tog en stund att titta igenom. Det visades filmer om luffare på olika monitorer, och man blev bjuden på kaffe. Så fanns det mängder att läsa. Brorsdottern fick idka högläsning, för att jag skulle slippa ta på mig glasögonen. Det fanns ett par glasshoppar också i Boda, som vi kikade in i. Som tur var såg vi inte lappen i den ena förrän vi gick ut därifrån. Han ville bara ha in folk som verkligen ville köpa glas. Han hade visserligen en lampa som jag ville ha, men inte för så många tusen som den kostade. I byn fanns också ett fik med både lunchbuffé och smörgåsbuffé. Vi nöjde oss med paj respektive kladdkaka. Man kunde välja mellan glass eller vaniljsås till.