Varning för stötande bildinnehåll!

Om någon undrar hur jag har sovit i natt, går det bra att titta på kortet nedan. Allt det skrotet förväntades jag sova med. Jag som inte ens har sovit tillsammans med någon människa i modern tid. När jag äntligen hade fått på mig alla apparater, tänkte jag att det enklaste sättet att föreviga spektaklet borde vara att ta en selfie med telefonen. Problemet var bara att jag inte har fipplat nog mycket och länge med min nya telefon ännu, för att komma ihåg hur man byter från den främre kameran till den bakre. På min gamla telefon vet jag precis hur man gjorde. Nu ville jag komma i säng, så jag gjorde så gott jag kunde med den vanliga kameran istället. Jag hade förresten ett liknande problem när jag kom till lasarettet igår. Jag tänkte stänga av telefonen, men var inte människa att klura ut hur man gjorde. Att sova i natt gick faktiskt över förväntan. Det tar en stund att somna varje kväll i den här värmen, men när det väl lyckades sov jag hyfsat dom timmar jag fick. Klockan pep vid sju i morse, eftersom apparaterna skulle lämnas tillbaka innan nio. Det var ett ärende som tog fem minuter att uträtta, men ett par timmar med bussresorna fram och tillbaka. Jag hade fått små resekuponger med kallelsen, så jag åkte gratis igår. När jag frågade om dagens resor skrev killen ut dom på A4 till mig. Dom man får annars är bara några centimeter stora.