Den enda längre resa jag har gjort under semestern var en tidsresa. När det har svalnat ut framåt kvällarna har det varit skönt att sitta ute på balkongen. Där har jag passat på att läsa gamla dagböcker. Det är åtminstone så för mig att jag inte minns speciellt mycket, om jag inte har det nerskrivet. Fast jag har läst det förr kan jag få aha-upplevelser vid en ny genomläsning. Var det så det var. Jag har fått passa på den stunden det fortfarande är så ljust att man ser att läsa, men det ändå har hunnit bli svalt. Har det blivit mörkt har jag istället fått ta till telefonen. Den har ju en upplyst display, så man inte är lika beroende av ljus runt omkring. Grannen under har suttit på sin balkong och pratat i telefon med en karl ett par av kvällarna. Jag fattar inte riktigt varför man inte vill vara ifred inomhus med sånt. Jag får väl vara glad att hon inte har suttit och pratat tidigare, för ska jag läsa behöver jag ha tyst. För att återgå till mina minnen, så noterade jag till exempel att en av mina Facebookvänner byggde sitt hus för 43 år sedan. När jag var fjorton kunde man nämligen köra upp vid det bygget om man ville ta ett ordentligt godnatt av pojkvännen utan att mamma kom utrusande. I dödsannonserna i sommar såg jag ett bekant namn. Jag var osäker på om jag någonsin hade träffat killen ifråga, men nu läste jag att jag hade varit hemma hos honom och hans fru 1981.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar