Min passion för filmerna om Roland Hassel har troligen mer med skådespelaren Lars-Erik Berenett att göra än med polisen ifråga. Jag försökte se dom nya som kom med Ola Rapace i huvudrollen, men jag orkade inte med dom alls. Halva känslan med dom gamla filmerna är ju att dom är inspelade när man fortfarande måste leta upp en telefon för att ringa och biljakterna var med gamla hederliga Volvobilar. Jag hade ett helt gäng av dom filmerna på VHS innan jag gick över till DVD. Jag brukade se om dom varje sommar, när det inte fanns så mycket av intresse på tv. Nu har jag alla tio filmerna i en tjusig box, och ser om dom i ett streck nu också. Problemet är bara att dom ligger i den följd man har spelat in dom. Av någon anledning har man plockat en bok här och där, så kronologin blir lite förvirrande. I ena filmen är han gift och i nästa har dom just träffats. Jag visste att jag hade skrivit min egen ordningsföljd någonstans sist jag såg filmerna, men kunde omöjligt hitta var. Jag tänkte mig att det låg i datorn, men när jag öppnade boxen låg min lilla lapp där. ”Privatspanarna”, som spelades in tjugo år senare, har jag sett en gång, och det räckte gott. Det hjälpte inte att det både var Hassel och Berenett. Skådisen dog för övrigt förra året, så nu får man nöja sig med att återuppleva det han gjorde under sin livstid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar