Redan innan jag hann iväg till jobbet igår hade jag läst på nätet att det brann där igen. Jag var alltså beredd, när jag möttes av brandbilar och ambulanser med blinkande sirener på sågverksplanen. Det har brunnit ett par gånger tidigare i år, men brandmannen jag talade med sa att den här nog var den värsta eldsvådan hittills. Att det hade bolmat ut så svart rök, så det hade varit nära en övertändning. Framför min stämpelklocka hade ambulanstjejerna ställt upp ett bord med fika till räddningspersonalen. Istället för att klämma mig förbi det lärde jag en av dom hur man stämplar in på Kährs. Inga fläktar var igång, eftersom det brann, så natten blev lång. Vi hade sorteringsgenomgång, läste skyddsföreskrifter och städade. Mer social samvaro än vanligt blev det också. Jag lyckades bland annat klura ut att en av dom nya killarna är barnbarn till ett par jag umgicks med på nittiotalet. Först vid fem gav man upp hoppet om att komma igång med produktionen, och dom som ville fick gå hem. Jag vet inte hur många som stannade kvar den där sista timmen, för jag var snabbast ut därifrån. Räddningstjänstens bord var belamrat med tomma pizzakartonger, så mat hade dom fått i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar