Jag var extremt glad att jag slapp strula med datafolket också igår, eftersom jag ändå inte fick sova riktigt som jag brukar. Jag hade en tandläkartid, som innebar att jag var tvungen att flytta min sovtid ett par timmar, och det brukar räcka för att förstöra min dag. Att ta sig till Folktandvården var förenat med livsfara. Det hade snöat i flera dagar, och var både tillkört och spårigt. Tandläkaren jag hade tid hos var en äldre (nåja) kvinna, som jag aldrig hade sett förr. Det skulle inte förvåna mig om det var en av dessa pensionärer som brukar kallas in när det saknas personal till kvalificerade arbetsuppgifter. Hon skulle kolla upp en tand som en annan tandläkare hade funderat på att rotfylla. Nu tyckte den här damen som jag, att det var onödigt att ge sig på någonting som inte var trasigt. Den nuvarande lagningen får sitta tills den går sönder. Jag passade på att uträtta några ärenden i centrum, och fick mig ett par glada leenden. Först åt den bilförare som med en dåres envishet försökte fickparkera på Storgatan medan kön bakom henom blev allt längre. Sedan åt att parfymaffären sålde glass billigt. När jag vände mig om för att se vad det stod egentligen, visade det sig att texten stämde, men skylten stod utanför en butik som säljer kosttillskott och liknande. Jag fick nytt batteri i klockan jag använder på jobbet, även om det satt långt inne. Första vändan jag var där höll innehavaren på med en större genomgång med ett par som jag misstänker hade haft inbrott. Då bröt jag helt fräckt in och frågade om min klocka kunde köa utan mig. När jag kom tillbaka höll han på med en äldre dam som hade många problem. Min klocka var klar, och hon blev så nervös av att jag stod och väntade, att hon bad honom lämna ut den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar