Fördröjning.

I fredags drog jag ur alla sladdar ur den gamla datorn och ställde in den i garderoben i hallen igen. Jag kopplade in den nyreparerade och sköt in den på sin plats. Sedan tog det tvärstopp. Jag hade varit orolig att datorn skulle börja strula igen ganska snart, eftersom den verkade fungera som den skulle hos Doff. Det är ju lite svårt att laga någonting som man inte hittar något fel på. Att jag inte ens skulle få igång den hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag fick helt enkelt ingen signal mellan datorn och skärmen. Jag googlade hysteriskt på telefonen efter hjälp. Att det kunde vara fel uttag jag hade satt sladden i kände jag igen, men jag hittade inget annat där HDMI-kabeln fick plats. Jag var till och med uppe på vinden och letade upp en gammal skärm med samma usla resultat. Till slut gav jag upp, och tänkte ringa in hjälp i veckan. Vid det laget hade jag insett varför killen som levererade datorn erbjöd sig att installera den. Det var sista gången jag tackade nej, när en man erbjöd sig att komma in i mitt sovrum. I morse bestämde jag mig för att göra en sista ordentlig besiktning, och då dök plötsligt det andra uttaget upp. Jag skyller på att det var väl gömt. Det var förstås synd att jag inte hittade det i fredags, när jag hade helgen på mig att få ordning på datorn. Samtidigt var det en evig tur att jag hittade det som jag gjorde. Fatta hur pinsamt det hade varit att ringa hit hjälp för att jag hade satt i sladden fel.