När det kommer brev från landstinget finns det oftast flera alternativ till vad det kan tänkas vara. Jag hinner till exempel glömma att jag inte har betalat för ett eller annat innan deras faktura kommer. Nu väntar jag dessutom på en tid för att prova ut en snarkskena istället för den förhatliga andningsmasken, som jag lämnade tillbaka. Remissen skrevs alltså för en dryg månad sedan. Sköterskan jag träffade då tyckte att jag kunde ringa och höra hur lång tid det skulle ta, men jag är inte tillräckligt otålig när det gäller det här. Jag litar inte alls på att jag kan sova med någonting i munnen heller. Av någon anledning trodde jag ändå att det var svaret på cellprovet som kom, när det dök upp ett brev från landstinget i förra veckan. Jag hade väntat fem veckor på det också. Däremot förväntar jag mig alltid det värsta. Nu tänkte jag att dom i bästa fall bara behövde ta om provet. Det har hänt förr. I värsta fall kunde det vara dags för operation och annat, kanske rentav att dö. Med dom förväntningarna var det riktigt härligt att få upp den här lappen. Jag antar att den jättelika rutan för själva beskedet har tillkommit för att ingen ska kunna missförstå budskapet. Jag minns till exempel hur det var medan man talade mer om HIV än man gör idag. Ett positivt svar på ett HIV-test var ju inte speciellt positivt för den det gällde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar