Vårens upplaga av södra Sveriges största bakluckeloppis gick av stapeln bara några hundra meter härifrån idag. Åkrahällskolans parkering var full, och det stod bilar längs gatorna redan när dom öppnade vid tio. Att det är lång kö för att komma in på området vid den tiden visste jag, så jag lugnade mig lite. Det bär mig verkligen emot att stå i kö för att få komma in på samma ställe som alla andra och dessutom samtidigt. Möjligen kan jag förstå tanken med att vara först, innan fynden försvinner, men på Facebook förstod jag att säljarna själva gick runt och köpte av varandra, innan allmänheten släpptes in. Jag hade nog inte besökt den här loppisen på tre år, så chocken var hur stor den hade blivit. Det var nästan dubbelt så många säljare som sist jag var där. Jag fick öka på slutet, för att hinna se allt på tre timmar. Vid det laget var jag annars ganska sliten. Jag hade ont i nacken av att gå och titta snett ner på allt som såldes, och ont i ben och rygg av att gå och stå i flera timmar. Jag ansträngde mig verkligen för att se om jag kände någon jag mötte eller någon som sålde plus allt som var till salu. Jag såg ändå inte alla som jag borde ha känt igen, men dom flesta hade vett att tjoa på mig. Vädret kunde arrangörerna knappast klaga på. Så länge solen var framme var det riktigt skönt, och den enda nederbörden var en extremt liten hagelskur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar