Igår var det dags för besök på sjukhustandvården. Det fick mig att förstå varför jag ogärna lämnar hemmet. Jag var inte hemifrån mer än tre timmar, men klarade mig med en hårsmån undan två olika katastrofer. Redan på gatan här utanför mötte jag en liten tant, som uppenbarligen inte alls tänkte på att hon kunde få möte på allmän väg. Sist jag kollade hade vi fortfarande högertrafik i Sverige. Hon höll istället vänsterkanten, och fick inte syn på mig förrän hon var centimeter ifrån att meja ner mig. När jag var klar hos tandläkaren räddade sköterskan mig undan nästa tillbud genom att påminna mig om min jacka. Den höll jag på att glömma inne på mottagningen, och mina nycklar låg i jackfickan. Det sämsta med att ha den sista tiden för dagen kunde ha blivit att personalen hade hunnit gå hem och låsa, innan jag upptäckte att jag saknade jacka och nycklar. Ännu värre kunde det förstås ha blivit om jag inte hade kommit på det förrän jag var tillbaka i Nybro. Nu klarade jag mig undan med blotta förskräckelsen. Det enda som gick lite snett var att jag glömde be om bussbiljetter till nästa besök, när jag kom till receptionen. Jag visste att det var en sak till förutom att betala besöket och köpa rengöringstabletter till snarkskenan, men kom inte på vad förrän personalen hade gått hem. Den detaljen har jag rättat till per telefon nu på förmiddagen. Biljetterna kommer per post.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar