Nybro marknad blev en kylig historia. När jag cyklade ner till centrum blåste det så kallt så jag funderade på om jag hade varit dum som hade nöjt mig med sommarjackan. Inne i smeten var det lä åtminstone bitvis. Jag såg någon rädda ett stort parasoll, som var på väg att flyga i backen. Torrt var det åtminstone. Det kom högst tio droppar regn medan jag var ute. Jag träffade i vanlig ordning mängder av bekanta, även om jag inte kände igen alla. Fast Nybro inte är så stort fanns det dom jag inte hade träffat på tjugo år eller så. I generationen över mig har ålder och sjukdomar satt sina spår hos vissa. I generationen under får jag väl skylla på att dom flesta nog förändras ganska mycket mellan tjugo och fyrtio. Jag åt min lunch tillsammans med några ur Kährs kontorspersonal. Inte förrän jag var på väg därifrån kände jag igen en av dom jag hade stått och pratat med. När vi bodde grannar var hon en tjugoårig tjej med rakat huvud och piercingar. Nu hade hon blivit en medelålders kontorsråtta, om alla som jobbar på kontor ursäktar uttrycket. Vad gällde matutbudet kan man väl säga att det var internationellt. Det fanns minst fem olika langosvagnar, men bara en som sålde stekt strömming. Vanliga korvmojar fanns det också ett par stycken. Mitt huvudärende var annars att köpa soppåsar. På marknaden är dom både billiga, färgglada och tillräckligt stora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar