Nu är Sméagol också uppfräschad. Jag brukar kalla honom Gollum, eftersom det namnet är lättare att uttala, men jag får för mig att det var hans onda sida som kallades så. Tack vare att min tatuerare har gjort hans huvud en liten aning rundare, ser den jag har på min arm mycket snällare ut, än många av dom snipigare varianter jag har sett. Där ser man hur mycket en liten detalj kan göra. Jag har läst mig till att solen bleker tatueringarna, så nu har jag till och med köpt en flaska solskyddskräm för första gången på en herrans massa år. Solar gör jag visserligen inte, men blir det en likadan sommar som förra året lär solen vara svår att undvika. I och för sig är tatueringen jag har på rumpan också hyfsat blekt. Den är bara ett par år gammal, och har definitivt aldrig sett solen. Den ser å andra sidan varken jag eller någon annan, så den får vara som den är. Nu är det färg på dom andra sex, och det verkar hålla sig bättre än enbart svart. Fler tatueringar lär det inte bli med tanke på att jag egentligen har köpstopp. Alla som hade sett den ovanligt fula teckningen av Don Martin som jag tittade på under hela gårdagens sittning, torde vara tacksamma för det. Han var till och med fulare än Grinchen och Sméagol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar