För mig, som är fruktansvärt nyfiken, närmar sig en svår tid. Jag bor nämligen i ett område med hyfsat mycket träd och annan växtlighet. Vintertid är det inga problem, för då ser jag ut på Järnvägsgatan åt ena hållet och tvärs över till Mossvägen åt det andra mellan trädstammarna. Problemet som uppstår när det blir vår och sommar är att alla lövträd och buskar mellan tallarna blir gröna och skymmer sikten. Det är fruktansvärt frustrerande att höra ljud från gatan utanför utan att kunna se vad som händer. Blir det soligt tillkommer problemet i bildkollaget nedan. Det är många år sedan jag slutade sola, men när jag var yngre såg jag ut ungefär så stora delar av somrarna. Det är ju riktiga brännskador man får. Jag minns fortfarande så väl hur ont det gjorde att vara bränd, att jag far illa bara av att titta på dom där korten. Jag blev inte ens brun efteråt, utan bara vit igen när brännan flagnade bort. Inte för att det spelade någon större roll. Jag är så ljushyllt att även när jag är som brunast ser jag vit ut jämfört med dom flesta andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar