I ett tidigare blogginlägg delade jag med mig av ett foto från tidigt åttiotal. Det föreställde främst två smörgåstårtor som jag hade förfärdigat, men man såg lite av flickorna som höll fram brickorna. Båda hade skärp i midjan, vit blus och rött nagellack. Man får väl tro att det var så vi klädde oss då, även om jag först var tveksam till om jag gjorde det. Sedan kom jag ihåg en kille som jag brukade dansa med i Hyttan i Alsterbro. En kväll hittade han mig inte förrän sent, eftersom jag hade klätt mig i en annan färg. Jag minns än idag att han sa: ”Du brukar ju alltid ha vit blus”. Dom gånger jag drack rödvin var den klädseln inte speciellt praktisk. Det var som om jag fick hål i läppen av det. Sista klunken innan jag skulle ge mig iväg hade alltför ofta en benägenhet att hamna på blusen. Skärp använde jag också så länge jag hade en midja att sätta det i. Numera hänger jag hellre någonting över valkarna. Det vänstra kortet är taget så sent som på min trettioårsdag. Då hade jag fortfarande någonstans att sätta skärpet. Sedan gick det snabbt utför. Vit blus hade jag också, men rött nagellack kan jag inte minnas att jag någonsin har använt. Kortet till höger är taget åtta år och ett antal kilo senare. Jag kämpar hårt för att åtminstone inte hamna där igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar