måndag 10 februari 2020

Mammas gamla cykel.

När jag ställde tillbaka cykeln i källaren vid hemkomsten häromdagen, passade jag på att titta till min gamla reservcykel. Den står låst längre in i källaren. Tanken är att den inte ska vara i vägen för någon, men där ser jag den inte själv heller speciellt ofta. Åtminstone tänkte jag titta till den, men den var puts väck. Jag kollade verkligen noga på varenda cykel, för att vara säker på att jag inte missade den, men den syntes inte till. Det är visserligen en mer än trettio år gammal rishög. Den var nämligen mammas, och hon har varit död i mer än trettio år. Jag använde den flitigt i många år efter hennes bortgång, tills jag fick en ny cykel som premie från en konsumentpanel där jag var med. När den blev stulen köpte jag en ny, men den har också tio år på nacken vid det här laget. Eller på ramen då. Händer det någonting med den kan hur som helst skruttcykeln vara bra att ta till. Lite snopet kändes det alltså att den antingen hade blivit bortstädad eller snodd. När jag gick tillbaka genom källaren tittade jag åt andra hållet, där det inte stod några cyklar. Förutom min då. Någon hade av okänd anledning ställt den mycket prydligt mot väggen där. Jag hade varit så upptagen med att studera cyklarna på andra sidan gången, att jag inte ens hade lagt märke till den.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar